NATO vs VEU

-ny säkerhetspolitik i Europeiska Unionen

Säkerhetssamarbetet i Europa står inom den närmaste framtiden inför stora förän-dringar. Orsaken till detta är förutom den rådande avspänn-ingspolitiken öst/väst den nya roll som EU har i samarbete om säkerhetspolitik mellan länderna i Unionen och övriga Europa. Samtidigt har USA trappat ner på sitt närvarande. Men det är ingen lätt uppgift som EU tar på sig.

Under efterkrigstiden har det i Europa funnits främst en stor organisation för säkerhetspolitik, militäralliansen NATO med 18 anslutna länder varav 10 från EU samt Frankrike (Irland, Sverige och Finland står utanför).

Parallellt har försvarsalliansen Väst Europeiska Union funnits, den bildades formellt 1954. VEU ingår inte i EU. VEU är en försvarsallians där man genom medlemskapet för-binder sig att hjälpa andra med-lemsländer som utsätts för militärt anfall. Samarbetet begränsas emellertid av att VEU ska agera i nära samarbete med NATO.

I dagsläget
EU har idag ingen gemensam för-svarspolitik. I Unionsfördraget fast-slås emellertid att den gemen-samma utrikes- och säkerhets-politiken (GUSP) ska omfatta alla frågor som gäller unionens säkerhet inklusive försvar. GUSP är ett mellanstatligt samarbete och varje land har i sista hand vetorätt. Ett beslut om en eventuell gemensam försvarspolitik skall tas enhälligt av Europeiska rådet. I GUSP beskrivs VEU som en integrerad dela av EU:s utveckling. Amsterdam-fördraget öppnar möjlighet till att integrera VEU i EU.

Sveriges roll
I dagsläget är Sveriges roll i VEU att delta som observatör, ett samarbete som Sverige frivilligt deltar i. Detta innebär att vi har begränsade rättigheter, vi får närvara vid minister- och arbets-gruppsmöten. Under vissa förut-sättningar rätt att yttra oss.

Frågor som kan överföras från EU till VEU har vi samma rättigheter som om frågan behandlas i EU. Genom Amsterdamfördraget får observatörer full rätt att delta i humanitära, fredsbevarande och freds-skapande insatser som EU kan anlita VEU att utarbeta och genom-föra. Dessa beslut/godkänds först på nationell nivå. Denna besluts-ordning torde därmed garantera vårt krav på neutralitet och alliansfrihet. Väljer observatör att delta får denne fullvärdigt inflytande på beslutsfattandet. Försvarförpliktelse som VEU- medlemmarna har gentemot varandra gäller naturligtvis inte för Sverige i rollen som observatör.

Inte bara försvarsallians
Men VEU:s arbete skall inte bara vara att verka som angreppspakt. Enligt ministermöte i Petersburg 1992 kan militära styrkor i de stater som ingår i VEU, utöver det kollektiva försvaret också användas för humanitära insatser och räddnings-uppdrag, fredsbevarande uppdrag samt stridande uppdrag i samband med krishantering, inklusive freds-hantering.

VEUs framtid
Hur ska EU kunna öka sin förmåga att hantera kriser. Nato, EU och VEU – vem ska göra vad? Vid ett möte i Bremen* enades ministrar från hela Europa att föra in org-anisationen under EU:s hägn. Beslut om gemensam försvars-struktur kommer att fattas vid EU:s toppmöte i Köln. Man välkomnade den beslutsamhet som kommit till uttryck om att bidra till utvecklandet av en effektiv europeisk försvars- och säkerhetspolitik och en euro-peisk förmåga att klara kriser att upprätta en gemensam försvars-struktur till näst år.

*Bremen 990511
Källor:
-Focus 96 (CD) Nordstedts Förlag AB, Stockholm 1995.
-Sveriges Riksdag, databas
-TV4, text-TV

FAKTA:

NATO North Atlantic Treaty Organization Upprättades 1952 i enlighet med den 1949 ingångna Atlantpakten.

Ursprungliga medlemmar var Belgien, Canada, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Storbritannien och USA. 1952 tillkom Grekland och Turkiet, 1955 Västtyskland och 1981 Spanien, 1999 Polen, Tjeckien och Ungern. Frankrike drog sig ur det militära samarbetet 1966, liksom Grekland 1974-80 (p g a Cypernkrisen) och delvis efter 1985.

Högkvarter sedan 1967 i Bryssel. De viktigaste organen är: ministerrådet, där varje medlemsstat är representerad med en eller flera ministrar och har en röst. Beslut måste vara enhälliga; permanenta rådet, som fyller ministerrådets funktioner mellan sess-ionerna och består av medlems-ländernas ambassadörer; sekretariatet, står under ledning av en general-sekreterare, militärutskottet, består av medlemsstaternas general-stabschefer och deras representanter. Över-kommandot för Europa (Supreme Headquarters of Allied Powers in Europe, SHAPE) leds av en överbefälhavare för Europa, Supreme Allied Commander Europe, SACEUR. innehas av en amerikanska generaler f.n.: John R Galvin.

Alla medlemsstater är skyldiga att ställa en del av sina styrkor under NATO-kommandot. Västtyskland har underställt hela sin krigsmakt. Island, bidrar med basen Keflavik. Danmark och Norge tillåter inte kärnvapen

USA bär större delen av kostnaderna för alliansen. Motsättningar har förekommit beträffande ansvars-fördelningen mellan USA och de västeuropeiska medlems-staterna.

VEU Västeuropeiska Unionen, bildades formellt 1954 som en försvarsallians där man förbinder sig att hjälpa medlemsländer som utsätts för militärt hot. Medlemmar är EU:s medlems-länder utom Danmark och de alliansfria Irland, Sverige och Österrike. Associ-erade medlemmar är Island, Norge och Turkiet. Speciell form av associerat partnerskap har skapats för länderna från Central och Östeuropa. Totalt 28 stater.

GUSP Gemensam Utrikes- och Säkerhetspolitik, ersatte 1993 EPS (EU:s Politiska Samarbete). Över-gripande målsättningen är att hävda unionens identitet genom att genomföra en gemensam utrikes- och säker-hetspolitik, utveckla och befästa dem-okratin och rättsprincipen samt res-pekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

< Till huvudsidan